Gatans barn

Ville bara
få höra
att hon var älskad,
av någon.
Men hon var glömd,
av alla.
Dömd.
 
Så många >föräldrar<
så många >hem<
Men aldrig kärlek,
ingen vän.
 
Ögonen var tomma,
munnen var röd
tretton år
och inuti död.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0