Ja, precis som rubriken lyder.

Vet inte vad som hände, eller jo, de är kväll, mörk och nästan helt knäpptyst om man bortser från den extremt låga volymen som musiken är på.

Jag vill bara att skolan ska börja, så man kan få in lite rutiner, börja öva på allt jag tycker är jobbigt, börja prata med min psykolog igen, och få de där förbannade busskortet nån gång! Vet inte hur mycket pengar jag har lagt på buss alltså..

Jag saknar dig också, så förbannat mycket!

Det är väldigt många jag saknar. Varför ska alla bo så jävla långt bort?!

Dessutom, alla jävla dåliga vanor, alla regler jag har, srsly, försvinn. Jag vill inte ha med er och göra!

Ångest måste nog vara bland de värsta känslorna som finns, och för att inte ens nämna panikångest..