Jag märkte att jag har förändrats lite. Från en osäker & rädd tjej har jag blivit tvärt emot.

En posetiv & glad tjej som är tacksam för så lite. Som inte behöver mycket för att vara glad.

Som verkligen bryr sig om alla hon älskar. De jag verkligen älskar gör jag verkligen allt för.

Jag sviker aldrig, lämnar aldrig. Jag finns alltid där. Ligger jag på marken och gråter, på väg

att ge upp och någon jag älskar är i samma situation så reser jag mig upp och hjälper till så gott

jag kan. För jag vill att mina vänner ska inse att jag inte är så dålig som jag kanske ser ut.

Jag vill verkligen finnas där, jag vill att folk ska inse att jag verkligen bryr mig.

Jag har varit väldigt nere ett tag. Jag tänkte hela tiden "nej, nu orkar jag inte mer. Nu ger jag upp,

lägger mig på spåret, det har gott för långt, jag klarar inte mer". Jag betedde mig kanske lite annorlunda.

Men det ända jag gjorde var att ropa på hjälp. Jag behövde stöd. Jag mådde inte bra. Jag var så svag.

Men det kändes inte som att någon förstod. De tyckte bara att jag var konstig. Så jag blev ensam.

Men en dag, så lärde mamma mig att tänka positivt. Att när man vaknar tänka "det här kommer bli en underbar dag, bästa dagen ever!" Gör man det så blir det så. Man ska inte ge upp. Man ska kämpa och tänka att

är det verkligen värt det. Tänk på alla som skulle bli besvikna, de som faktiskt älskar dig. Många säger att

livet är ett spel med svåra regler. Men om man lär sig reglerna så är "spelet" inte så svårt som man trott. Då vinner man. Då lever man ett lyckligt liv. Jag har börjat tänka positivt. Jag lovar, jag har blivit så mycket bättre.

Så gladare. Det känner jag själv.

Sluta va som alla andra. Var ingen wannabe. Var dig själv. Du är unik! Det finns bara en av dig. Du ska vara stolt över den du är! Du är en vacker person. Du ska göra allt du vill för att må bra och vara glad. Skit totalt i vad andra tycker. Dömer dom dig efter rykten så är dom helt dumma i huvudet. Folk som mobbar andra söker antingen uppmärksamhet eller så är dom bara grymt avundsjuka på dig för att du är såå mycket bättre än vad dom någonsin kommer kunna bli. Lär dig att älska dig själv. Ställ dig framför spegeln och säg till dig själv hur fin du är. Du kanske inte är bäst på allt, men det finns det ingen som är. Men hur skulle det annars se ut? Om alla var bäst på allt? Helt meningslöst..

Om du nu har läst såhär långt så blir jag förvånad. Men jag hoppas att du litar på mina ord.

För det är ren sanning jag snackar om. Saker jag själv har erfarenhet av.

Der är okej att gråta. Jag tror man måste gråta för att kunna må bra. Men behöver släppa ut alla tankar.

Bättre att man funderar på livet och hur allt hänger ihop än att man bara slarvar sig igenom det.

Det viktigaste är nog ändå att ha någon att prata med. (enligt mig). Jag mår oftast bättre när jag får dela med mig mina tankar. Berätta vad jag känner och så. Då smälter jag det lättare när det är någon annan som vet.

Därför så älskar jag att skriva. Att få skriva av mig det jag känner. Istället för att hålla det inom mig.

Om du har läst såhär långt så blir jag otroligt förvånad med samtidigt väldigt glad att du ens orkar läsa det här.

Tror aldrig att jag själv hade slösat min tid på det. Men jag vill nå fram till människor. Jag vill att alla ska må bra.

Jag tycker om att prata med folk och hjälpa dom så mycket jag kan.

Det finns vissa saker & människor jag verkligen älskar av hela mitt hjärta.

Ni vet nog själva vilka ni är.

Ni ska veta att det är ni som gör min dag. Det är ni som får mig att tänka "jag ger aldrig upp, inte en chans. Jag skulle aldrig klara mig utan de jag verkligen älskar. Och jag vet hur besvikna ni skulle bli"

Har ni läst ända hit så förstår ni kanske lite mer vem jag är.

Det var bara det jag ville säga. Hoppas ni tog åt er och börjar tänka positivt. För jag lovar att det kommer ändra på mycket!

God natt! :)

puss

/e