16/2 -11
Hej på er!
Känner mig faktiskt rätt stolt idag. Förutom att min hjärna vägrade gå
till matsalen. Annars har dagen varit bra tycker jag. Jag älskar den där känslan
när jag ser dig förlora. Den är så underbar, det går inte att beskriva.
En annan sak jag tycker om är att se er två tillsammans och bara vara glad över att
jag slipper vara med om det. Jag är så jävla lycklig, så jävla stolt. Att jag är mig själv och inte
faller ner i den där kalla, mörka gropen igen!
Men....
puss
/e
Dagens hiss & diss
Hej igen, är äntligen klar med naglarna. Bild kommer senare.
Det är ändrade planer, älskling skulle visst inte jobba i helgen, det blev inställt.
Så jag åker till honom ändå, :'D
Dagens hiss:
Alla barnen-skämt
Dagens Diss:
Bloggare som vill ha många bloggläsare och som hänger ut sin blogg överallt när dom aldrig
uppdaterar. Det är nåt jag alltid något jag har stört mig på. Lika de som skriver
"hej alla läsare" när dom har gästlösen x)
puss
/e
I wish I could be happy forever
Jag önskar att jag kunde vara glad för alltid.
Åtminstone 50% av tiden. Men senast jag var riktigt glad var i helgen när jag
var hos älskling. Han får mig verkligen på bra humör. Jag är alltid glad
i hans närvaro. När jag mår dåligt, då behöver jag honom som mest..
Som nu..
äkta vänner
Ibland tvivlar jag på meningen med livet.
Samtidigt som jag funderar på vad jag gör för fel eftersom att alla bara lämnar mig hela tiden, så vet jag också att jag inte gör nåt fel. Det är ju deras val, tycker dom inte om mig för den jag är,tål dom inte sanningen så är dom inte mina vänner. Jag gör allt för mina vänner, jag bryr mig verkligen om dom. Men får man inget tillbaka så är det ju inte lika roligt. Jag vill kunna vara mig själv med mina kompisar. Jag vill ha ÄKTA vänner. Som inte ljuger, som man kan lita på, som inte snackar skit och som alltid finns där. Men vart är dom? Det finns nog en hel del där ute. Men det är ALLTID fel människor som drar sig till mig. Jag förstår inte. Vad gör jag för fel?
Visst finns det nackdelar med alla människor. Men jag är jag och ingen annan. Jag tänker inte ändra mig för någon annan. Jag har verkligen alltid haft otur med vänskapen.. Jag fattar fortfarande inte.
Jag tror att jag hittar dom bästa och mest perfekta vännerna man kan hitta. Men efter ett litet tag så inser jag hur sjukt fel jag hade. Något som står först på önskelistan är äkta vänner..
Förlåt för att jag skrev detta. Var bara tvungen att skriva av mig lite!
#10 mina intressen/favoritsaker
På fritiden så gör jag egentligen inte så mycket. Är med kompisar, pratar med pojkvännen.
Leker och tränar Engla. Kanske umgås med familjen ibland. Jag gör egentligen inte så mycket
annat. Det har blivit mindre fritidsintressen med åren, haha.
Först så gick jag på fotboll, men det var absolut inte min grej, så jag slutade.
Sen så gick jag på aerobics i två år. Sedan cirkus och dans(hip hop).
Jag lyssnar väldigt mycket på musik också.
Mina idoler är många. Jag kan inte välja ut en. Men Tokio Hotel är nånting jag lyssnar på.
Lyssnar på allting mellan Rock och pop. Men nånting jag aldrig kommer förstå mig på är
dansband,klassiskt,och viss country.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Fixa naglar och smink är också nånting jag tycker om.
Som ni kanske har märkt? ;)
Tycker att ni får fråga om ni vill veta nånting speciellt om mina fritidsintressen/favoritsaker.
Kommer nämligen inte på nåt mer att skriva.
Det här var alltså sista "tema dagen" vill ni jag ska göra andra temadagar? isåfall vad ska jag
skriva om då? :)
puss
/e
#9 Skolan
Jag började på dagis när jag var 1½ år gammal.
Jag var väldigt omtyckt bland dagisfröknarna. Men en av dom som hette Anna, tyckte om mig mest tror jag.
Hon tog nämligen hand om mig nästan hela tiden ^.^
Jag minns att jag aldrig ville åka hem när mamma hämtade mig haha :p
Jag fick många vänner som jag tyvärr inte har nån kontakt med nu </3
Jag slutade på dagis när jag var 5 år.
De året jag skulle fylla sex år så började jag i förskolan på Östra skolan.
Vi var en väldigt liten klass. Endast 8 st. 3 killar och 5 tjejer.
Jag var väldigt blyg. Men ändå så fick jag många kompisar.
Jag har kontakt med nästan alla där ifrån. Varav 2 av dom går i min klass nu också :p
Sen började jag 1an, vi gick tillsammans med en 2a också. Så våran klass blev en sk 1-2a.
Jag hade fortfarande samma kompisar. Fick även några till. Folk började reta mig för mitt utseende.
Men jag brydde mig inte så mycket. Jag fortsatte leka ändå. När jag började 2an så blev det en helt annan klass.
Tre olika klasser blev en. Vi var 25st i klassen tror jag. Vi var den bråkigaste klassen på skolan. Vi bytte lärare varje år. Dom sista åren hade vi 3 olika lärare på ett år. En av dom slutade för att hon inte orkade med oss.
hemsk klass?
Men iallafall så var det i tvåan som allt började. Dom retade mig,mobbade mig och var så jävla taskiga mot mig
bara för mitt utseende. Dom sänkte mitt självförtroende nåt otroligt mycket. Jag vågade nästan inte vara med på idrotten, jag var rädd för att gå till skolan. Jag hade inte så många kompisar under den tiden.
Under tiden jag gick i 5an och 6an så mådde jag som värst. Jag var rätt tjock då också. Dom mobbade mig fortfarande för mitt utseende. Jag hade blivit så svag. Jag orkade inte stå emot. Så fort jag fick en basketboll kastad på mig så bröt jag ihop. Jag blev ledsen för ingenting. Dom som gick i min klass, dom som höll på och mobba mig, dom har förtstört mitt liv! Jag var så trött på allt, så jag började gå ner i vikt, jag RASADE i vikt. Jag blev smal, gick säkert ner 10 kilo. Jag började göra mig själv illa också. Märkena finns fortfarande kvar. De är det värsta..
Dom pojkvänner jag hade under den tiden, dom dumpade mig för att dom blev mobbade för att dom var tillsammans med mig. Dom ville ha status. Dom struntade totalt i mig, dom struntade totalt i hur jag mådde.
Jag började 7an. Jag fick reda på att jag skulle gå i samma klass som emelie. Lärarna hade sagt att klassen var så lugn. Jag kände mig riktigt trygg när jag skulle börja där.
Men jag hade fel. Ett av mina ex, min förta riktiga pojkvän, gick ju på samma skola. Men inte i min klass. Han började mobba både mig och emelie. Han sparkade mig, och ibland emelie. Både lärare och kompisar såg det. Men dom brydde sig inte. Dom gav mig en blick bara. Jag började gå till kuratorn och prata. Inget hände, alla hans kompisar började häva ur sig saker som "tjockis,fulig,äru stum?,dom började skratta åt mig" och en massa annat. Jag sprang hem gråtandes ibland, skolkade från vissa lektioner när jag såg att dom var där. Jag var så svag. Jag gjorde mig själv illa, igen. Det blev aldrig bättre.. Men när jag hade gått till kuratorn och antimobbningsteamet för säkert sjunde gången. Så slutade allt. Jag började må bra.
Sen, resten av sjuan var helt okej. Men jag var fortfarande svag och kände mig rätt liten.
Under sommaren 2010 hände mycket. Jag tappade kontakten med emelie. Vi började bråka.
Så, när jag började 8an så var vi inte vänner längre. Vi ignorerade varandra. Men jag hade ju Nathalie och Gulle.
Sen började folk att häva ur sig saker igen. Men jag orkade inte falla tillbaka till alla depprisioner, så jag sa antingen emot eller så ignorerade jag de. Det funkade. Nu är det nästan ingen som säger nånting längre. Det är sååå skönt! Jag och emelie har bråkat så mycket. Vi går ju i samma klass, det gör det verkligen inte bättre. När jag träffade henne första gången så trodde jag aldrig att hon kunde bete sig såhär illa. Men tyvärr så hade jag fel. Våran vänskap är över. Jag har börjat stå på fötterna igen. Jag börjar få tillbaka mit självförtroende, sakta med säkert. Så nu hoppas jag verkligen inte att nån förstör det här. Jag måste väl också få må bra nån gång?
Till alla som har funnits där för mig och inte bara lämnat mig, ni betyder så enormt mycket ska ni veta. Ni har funnits där, ni har gett mig stöd i alla svåra situationer. Utan er hade jag aldrig klarat av det här. Ni vet vilka ni är.
Jag vill verkligen aldrig förlora er! Mamma, min mamma. Hon är guld värd. Hon har funnits där. Hjälpt mig i vått och torrt. Jag älskar dig mamma <3
Alla tjejer i min förra klass, den där klassen jag fick med från 2an till 6an..
Började nästan gråta när jag skrev det här. Det väcker verkligen många minnen ._.
Nu vet ni iallafall lite om min skolgång hittills.
Hoppas ni orkar läsa allt ^.^
puss
/e
#8 mina rädslor
Det finns rätt mycket som jag är rädd för.
Spindlar, dom är ju bara för äckliga! Eller ja, egentligen alla småkryp.
Men tänk dig en stor hårig spindel med sex ben, euuuuw!
Sprutor, jag har fobi för sprutor. När jag ska vaccinera mig eller liknande så
kan jag inte ens titta på sprutan. När tandläkaren visade sprutan för mig, jag såg
den där långa nålen, jag började nästan skaka och flytta mig. Ville bara springa ut där ifrån.
Hallå? det var ju en spruta. När jag skulle lämna blod i 3:an så satt jag upp. När jag skulle
resa mig upp igen så svimmade jag. sprutor är verkligen något jag är fruktansvärt rädd för!!
Mörker, det är också nånting som är läskigt. Eftersom att jag tror på andar och det spökar
hemma hos oss. Så kan jag oftast höra,se eller känna när det är nånting i närheten.
Sen, när man är i ett mörkt rum och allt är helt tyst och stilla. Så plötsligt börjar nånting
röra sig, eller låta. Då blir man ju riktigt rädd! Efter alla skräckfilmer och alla andar runt omkring
så har min rädsla för mörker blivit ännu starkare.
Jag är ju inte rädd för andar. Nästan alla vill ju bara kolla så man mår bra, som vill liksom ta hand om en.
Men, Ändå så känns det på nåt sätt lite obehagligt. Som när jag stod och duschade. Dörren var låst och fönstret var stängt. Jag stod cirka en halv meter från duschdrapperiet. Det började röra sig! Jag frågade högt om det var nån där. Men nej, ingen svarade ju såklart utan duschdrapperiet rörde sig igen, och det tolkade jag ju som ett ja.
Lite obehagligt är det. Men samtidigt jävligt coolt att man kan känna av sånt. Ofta så finns det ju små änglar
som hjälper en i svåra situaioner. <3!
Jag är inte heller "rädd" för skräckfilmmer, dom är bara mysiga att se. Det är roligt att se skräckfilmer!
Det negativa är bara att man inbillar sig en massa saker och är rädd för nästan allting efteråt ;)
Att gå till tandläkaren är jag också rädd för. Jag hatar tandläkaren, doften där är så äcklig!
Mår illa bara av ordet. Man sitter i väntrummet och skakar, sen kommer en äcklig kärring och ropar ens namn.
Man sätter sig i den där tandläkarstolen och dom hänger sig över en och tittar i munnen. Med sina hemska verktyg. Jätte läskigt! :o
Skolan, ja skolan. Ibland kan jag faktiskt vara rädd att gå dit </3
Fulla människor, riktigt fulla människor, då man märker det. Då känner jag mig otrygg.
Jag vet inte, men jag blir lite rädd och osäker. Jag hatar verkligen att vara i en omgivning med en massa fulla människor, vuxna alltså. Sen när dom inte lyssnar på en, utan bara fortsätter att dricka gör ju allt ännu värre.
Man mår så jävla dåligt för att dom själva förstör. Det är ju en helt annan sak om man själv skulle vara
full och umgicks med sina egna vänner, en helt annan sak!
puss
/e
#7 Detta får mig att må dåligt.
Oj, det finns rätt mycket.
Speciellt skolan, bara jag hör ordet "skola" så blir jag rädd och nervös.
Efter allt jag gått igenom innanför skolans väggar så hatar jag verkligen skolan.
En annan sak jag verkligen hatar är falska "kompisar" som ljuger och inte kan vara
sig själva, som tror att dom kan göra som dom vill. Är jag en jävla docka eller? Nej, precis.
Tyvärr så har jag ett par sånna "kompisar.
Sen finns det ju andra saker som jag hatar :p
som att..
gå till tandläkaren/doktorn
bli med tvingad till folk eller ställen man absolut inte vill till.
Alla mina såkallade tvångstankar, utbrott och allt det där, som jag lever med varje dag.
Framför allt depprision. Mobbare,idioter, folk som klagar på andra.
Folk som förstör. Folk, såsom vänner,familj och djur som själva mår dåligt gör mig sämre av att bara veta
att dom mår dåligt. Känns som allt är mitt fel osv.
Djurplågare är också nånting jag verkligen råhatar! Hur kan man vilja plåga ett litet djur, som en hundvalp.
Men hängande öron, som ser sådär ledsen ut med stora bruna hundögon, hur kan man det!?
puss
/e
#6 Detta får mig att må bra
Egentligen så finns det inte så mycket som gör mig riktigt glad och som får mig att må
riktigt bra, Så känn dig stolt om jag nämner dig i det här inlägget ^^
Dom få saker som får mig att må bra och vara glad är framför allt djur.
Speciellt min egen hund, Engla. Dom känner av när man är ledsen och vill alltid försöka trösta
en. Det är så himla gulligt när man gråter och tårarna rinner så kommer en liten hund eller en katt och
pussar på en, jag blir genast på bättre humör då.
Sen så mina älskade vänner, dom närmaste, dom får mig alltid på bra humör. Dom känner
mig och vet hur som ska göra mig glad, det älskar jag!!
Min pojkvän också, han gör mig alltid på toppenhumör. Det älskar jag. Han är en som verkligen förstår! Den enda nackdelen är att dom jag verkligen kan prata
med om allt bor så långt ifrån, så man inte kan träffas så ofta :/
Att göra saker som är roligt får mig också att må bra. Att vara i mitt rum, ibland ensam
lite för sig själv, då vet man att ingen kan göra något och att man kan göra precis vad man vill
utan att nån ska klaga ^^
Musik är också nånting så gör mig väldigt glad, eller ja, inte alla låtar. Men glada låtar!
När jag är glad så mår jag som bäst, Det finns ingen känsla som slår det. Att vara glad är något jag önskar
att jag kunde vara hela tiden..
puss
/e
#5 Min tro
Jag är inte alls religiös av mig, men jag firar ju jul och allt det där..
Så lite kristen är jag nog. Men jag tror mer på ett liv efter döden och andar.
Inget sker av en slump, allt är bestämt. Jag tror på ödet ^^
Jag har inte heller nånting emot andra religioner.
Accepterar allting :p
Jag har ju själv kompisar som har andra religioner.
Jag har ju själv upplevt saker, så det är ju klart jag tror på det.
Nej, det här var ju ointressat D:
puss
/e
#4 mina "bästa" vänner
När jag var liten, nästan precis när jag flyttade hit så lärde jag känna Emma.
Vi blev snabbt bästa kompisar, men när emelie flyttade hit till gården
så var det nånting som gick snett. Min och Emmas vänskap splittrades.. </3
Vi går i samma skola nu, och det har vi gjort i två år. Ändå så pratar vi knappt
med varandra..
Jag har några stycken som är väldigt bra kompisar. Men, jag tycker det låter så fel
att säga "bästis" , "bästa kompis" det känns lite "dagisnivå" på det hela..
Enligt mig så kan man inte ha nån bästa kompis, alla kompisar jag har är mina bästa kompisar
Jag säger inte att nån är bättre än den andra. Jag tycker ju om alla lika mycket, så varför
utnämna någon till bästa kompis? lite onödigt tycker jag :p
Jag har även här, med kompisar liksom kärleken haft otur.
Jag har förlorat kontakten med många kompisar som jag önskar att jag hade kvar.
Jag har blivit lurad och sviken, alldeles för många gånger. Vilket var väldigt onödigt..
Men jag har nu lärt mig att man inte kan lita på någon, inte ens sin närmaste kompis.
Alla ljuger, alla hittar på saker och sprider rykten. Det finns verkligen INGEN som vet allt om mig.
Inte ens min pojkvän.
puss
/e
#3 Kärlek
Kärlek alltså, ja. Jag har haft rejält otur med kärleken..
Min första riktiga pojkvän, honom vill jag inte ens prata om. Men det varade iallafall
runt 2 veckor. Minns att jag var så lycklig över att jag äntligen hade kysst någon ^^
Men, det fortsatte inte så bra. Allt blev bara skit med honom. Som äntligen är förbi!
Nog om det..
Jag har haft cirka 4 seriösa förhållanden. Varav mitt längsta varade ett halvår.
Som ni säkert redan vet om.
Vad jag ville säga med det här var att kärlek, det är verkligen inget att leka med.
Kärlek kan vara så tragiskt,jobbigt & sorgligt. Men sen finns det ju dom där stunderna
man bara älskar kärlek, som när man står och kysser sin pojkvän/flickvän. Ja, kärlek är verkligen inte
lätt.
JAG, har blivit mobbad av mina ex, jag har blivit mobbad av deras kompisar och så vidare..
Därför, så är jag väldigt försiktig med kärlek, jag är ingen player. Jag leker inte med andras känslor.
Jag följer mitt hjärta, jag gör det som känns rätt. Jag hatar att såra folk. Då mår jag själv så jävla
dåligt. Jag har ju själv fått en massa rykten på grund av killar som jag har varit tillsammans med, och det
vill jag ju verkligen inte att det ska hända igen. Jag mådde så sjukt dåligt över det, och depprisioner är inget
att rekomendera..
Jag är så glad att jag har hittat tim, nu och hoppas verkligen att det håller lääänge, lääänge!
puss
/e
Patricia Nordberg
Patricia, du är en underbar vän.
Seriöst, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag minns det väl. För tre
år sen så åkte jag och pappa ner till Västervik. Jag och pappa hade gjort oss iordning för att gå hem
till er. Både du och jag var jätteblyga trots att vi hade pratat mycket innan.
Du var inne på ditt rum och jag var ute på ballkongen, och vi SMSADE!?
haha, minns du? ;)
Det var tre år sen.. på tre år kan mycket hända. Både du och jag har förändrats sjukt mycket.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket. Det vill jag att du ska veta!! <3
När pappa berättade att han funderar på att åka ner till Västervik nu i sommar, det går inte att beskriva.
Jag blev verkligen jätteglad! Om vi åker ner, så vet jag inte hur jag kommer reagera. Men shit,
så mycket vi kan prata om. Vi har så sjukt mycket gemensamt. Både du och jag har våra problem. Men bäst av allt är att vi båda är väldigt bra "psykologer" ;) vi hjälper varandra. Du är en underbar tjej i mina ögon.
Jag är så glad att jag har dig. Hade inte klarat mig annars. Du har hjälpt mig så många gånger, och jag är
så sjukt tacksam över det. Patricia, jag vet inte vad jag ska säga. Men jag saknar dig så sjukt mycket. Jag går och längtar till den dagen vi ska träffas hela tiden. Behöver verkligen få prata ut med dig på riktigt, i verkligeheten.
Vi var ju tyvärr alldeles för blyga sist, vilket är synd! ._.
Jag älskar dig, så jävla mycket!
puss
/e
#2 min familj
Okej, vad har jag att säga om min familj då..
Jag bor med mamma,mitt marsvin Esther och min älskade hund Engla.
Mina föräldrar är skillda, vilket jag är ganska glad över. Mamma har dock en pojkvän
och han har två barn och så vidare.. men dom bor inte med oss, som tur är :p
Vi bor i en trea mitt i centrala falun. Jag trivs väldigt bra här. Förutom att grannarna
klagar när man har för hög musik T-T
Min mamma är verkligen världens bästa mamma, man kan prata med henne om allt.
Oftast förstår hon och hjälper till. Jag älskar dig, mamma <3
Pappa bor i Hofors, som ligger ungefär 4 mil från Falun. När jag var liten så var jag där
varannan helg. Men pappa har bytt arbetstider oså.
Jag har liksom inga kompisar där, och att bara vara med pappa är inte alltid så
kul heller... så jag är väl där nån gång i månaden, MAX.
Pappa har också en flickvän, hon har också barn, 4 st. Men bara en av dom bor hemma. Det är lilla
Frida som jag har skrivit om ibland? Dom bor i Sala, men är nästan alltid hos pappa
när jag är där. Pappa bor också i en trea lägenhet mitt i Hofors. Men eftersom att dom typ river
alla hus där så kommer han väl få flytta igen >.<
Min pappa är snäll,rolig & är bra på att komma på saker. Han är en bra pappa.
Kan berätta lite om mina husdjur också.
När jag föddes hade vi 4 katter hemma. alla var av raser "perser" det var, Harlequin, Alice, mimmi
och den lilla kattungen som vi aldrig döpte innan vi sålde den x)
När jag var runt 5 år så tröttnade mamma på alla katter eftersom att hon har fött upp katter
och haft egen kennel i flera år..
Vi sålde då alla katterna.. och när jag var 8a så fick jag min första hamster av mamma. Den var svart
och vit. Jag döpte den till Cookie. Bara en liten tid senare så fick vi en till hamster. En grå dvärghamster
vid namn Rune. Dom dog när jag var 10/11 år nån gång.. den 2a april 2009 åkte vi till
Älvkarleby, en liten by utanför Skutskär och hämtade hem Engla. Engla, var redan sex månader då
vi tog hem henne, men det gjorde inget. Hon var underbar. Den sötaste lilla krabat jag någonsin sett!!
I början var hon väääldigt blyg. Men hon har gjort framsteg. Alla som träffat henne, och har lärt
känna henne, tycker att hon är världens snällaste hund. Jag älskar verkligen henne.
hösten 2009. Hittade jag och Emelie ett övergivet masvin i trapphuset. Vi gick till polisen och så vidare..
eftersom att ingen hörde av sig, så tog jag hem det till mig. ( Emelie kunde inte ha det hemma..)
En tid gick, sen hörde ägaren av sig. "jag vill inte ha det" sa dom...
Vi behållde alltså marsvinet då, som vi hade döpt till Elsa. Hon var en blandning av teddy och nånting mer.
Hon var redan 8 år och misskött. Henner klor var långa och krokiga. Hon var skygg. Men bara efter ett litet
tag så var hon jätte tam och såg mycket finare ut. Tyvärr så dog Elsa av ålder den 22a September 2010, R.I.P Elsa. Eftersom att marsvin är flockdjur så försökte vi hitta ett till
marsvin till Elsa. Några hörde av sig, som inte ville ha kvar sitt.. vi tog hand om det också. Vi döpte henne till Esther. Hon var också långhårig. Väldigt mycket skyggare än Elsa. Det är hon fortfarande.. även hon var 8 år när vi fick henne.. Så just nu, har vi ett marsvin, Esther, och Engla som bor hos oss ^^
mamma <3
pappa <3
Engla <3
en väldigt gammal bild :p så där såg hon ut precis när vi tagit hem henne,
nosen var inte ens helsvart ^^
Elsa <3
Esther <3
Fråga gärna om det är nåt du vill veta
puss
/e
#1 Emma Elina Wårvik Eriksson
Fredagen den 30/8 - 96 klockan 03.23 föddes Emma Elina Wårvik Eriksson på Falu BB.
Jag vägde 3362 gram & var 49cm lång.
Mina föräldrar var redan skilda, jag bodde alltså själv med mamma och
våra katter. Pappa kom och hälsade på nästan varje dag. Jag var väldigt lugn av mig.
Jag älskade att sjung & dansa och min allra bästa kompis var Emma.
Jag var väldigt liten när jag började på dagiset Jungfrun, jag kunde inte ens gå.
Men en dagisfröken vid namn Anna, bara älskade mig. Hon tog hand om mig
nästan hela tiden. Jag minns att jag nästan vägrade att följa med mamma hem när
hon hämtade mig. Jag hade så kul där, jag hade många vänner. Jag blev till och med
"tillsammans" men en kille där, Jonathan hette han. Jag hade lovat honom att vi skulle gifta oss
och alltid vara tillsammans, haha :p
När jag var 5 år, alltså det året jag skulle fylla sex. Så började jag i skolan, F-klass
(förskolan) på östra skolan. Jag blev kompis med alla. Jag hade alltid jättekul där.
Jag minns också att jag älskade alla lärare. När jag började 1an så blev det lite värre.
Klassen blev större, vi fick gå tillsammans med en 2a. Lärarna var inte lika bra, och alla förändrades.
Vissa blev stöddigare. Jag började bli lite smått mobbad. Mer om skolan får ni läsa senare..
Dom som känner mig vet att jag är ganska annorlunda och lite speciell.
Från början var jag väldigt svag & liten. Då jag var som mest mobbad. Jag gjorde mig själv illa.
Mina vänner övergav mig. Jag blev ensam och rädd. Men nu, efter allt det där. Har jag fått en massa
nya underbara vänner. Som älskar mig för den jag är, vilket jag är jätteglad över.
Jag har blivit starkare. Saker som ni kanske inte vet om mig:
- jag älskar musik, jag lyssnar bland annat på tokio hotel, vilket jag står för!
- jag trivs inte med mig själv.
- jag är blyg
- jag har kort stubin, jag blir alltså väldigt lätt arg.
- jag är envis, men kan ibland också ha väldigt dåligt tålamod
- jag är omtänksam
- jag kan verkligen inte såra folk.
- jag bryr mig mer om mina vänner än mig själv.
- jag älskar att sjunga
- jag gillar manga/anime
- jag älskar djur,speciellt hundar.
- jag älskar att sminka och allt fixa med naglar.
- jag har tics.
- jag HATAR för stora förändringar.
- när jag blir arg, så har jag ibland svårt att kontrollera min ilska
Det där var bara lite om mig, ställ gärna frågor om det är nåt du undrar över :)
puss
/e
Caroline Eva Matilda Hanslofwa
Carro, du är väldigt speciell. Jag minns första gången vi träffades som
om det vore igår. Jag åkte ner till stan efter skolan, och där stog du. Med Jennifer.
Vi gick bara runt på stan, gjorde inget speciellt. Men det kändes att du var en bra vän.
Dagarna,timmarna och minuterna gick. Efter bara nån vecka så träffades vi igen.
Samma som förut, vi gjorde inget speciellt. Men ändå hade vi såå roligt.
Vi kunde prata om allt. Vi blev bättre och bättre kompisar med tiden.
Vi har en massa minnen tillsammans, både roliga och tråkiga.
Jag minns alla promenader runt tisken, jag minns alla pratstunder. Jag minns varje gång
du kom till mig för att prata när du var ledsen, jag fanns där för dig. Du fanns där för mig.
Vi träffades oftare och oftare, vi hade roligare och roligare. Man kunde verkligen vara sig
själv med dig, utan problem. Man kände sig trygg.
Ett annat starkt minne var den 30e mars. Du gav ut mitt nummer till mudde. Jag började
smsa med honom. Han ville att jag skulle komma dit, där ni var. Först ville jag inte. Men Emelie
tvingade mig. Så vi åkte dit ändå! Jag bara stod där, stel som en pinne. Men 2 månader senare
när Lenny,johan och MUDDE åkte upp till oss igen, så blev det han och jag, och det är tack vare dig
Carro, jag vill verkligen tacka dig. Jag och mudde har haft underbara stunder tillsammans, även fast det är över.
Sen, den där helgen 28,29,30 maj. HERREGUD! Vi rymde hemifrån, vi tältade ute, dom ringde polisen. Minns du?
Det gör jag. Efter det, var det en vecka fylld av tårar & sorg.
När vi fick träffas igen, så hoppade jag av glädje, vi sprang mot varandra, vi kramades länge.
Så sjukt lyckliga vi var, minns du? Ja, det finns så sjukt många minnen med dig. Skulle jag skriva upp allting
så skulle det ta flera år. Vi har ju liksom upplevt så mycket tillsammans.
Men, I slutet på September så tröttnade jag, du ignorerade mig, du dissade mig, du ljög, Ja, du var falsk.
Jag säger det som vän. Vi pratade inte på över en månad. Du var så ledsen, men jag struntade i det.
Jag var säker på att jag inte ville ha något med dig att göra. Men, vi träffades en gång.
Vi pratade igenom allting, hur vi kände. Efter några gånger så blev vi kompisar igen. Vi var med varandra
mer och mer, och nu är allt nästan som vanligt igen.
Jag ville ju inte förlora dig, men nu har vi knuffats tillbaka till ruta ett igen. Du förstör ditt liv Carro.
Hade du lyssnat på mig från början så hade inget hänt. Men tyvärr.. Jag vet inte vad jag ska göra
för att du ska våga mer, lyssna, ta åt dig. Tänk på dig själv, men också på andra.
Jag vill ju bara ditt bästa, jag vill ju att du ska vara lycklig, precis som jag. Jag vet vad du har sagt och skrivit
till mig, jag vet! Du kan säga vad du vill. Men jag har hört och sett det. Jag vet ärligt inte vad som händer nu.
Men du har börjat bete dig som när vi bråkade sist, i slutet i September du vet? Du börjar ljuga, och bete dig
allmänt konstigt. Det känns inte bra. Jag vill ha den riktiga Carro tillbaka..
Jag vet ju att du inte mår bra av detta, de märks, det syns, och det är jag inte ensam om. Det är flera
som märker och ser det. Men, vill du inte ha min hjälp, vill du inte sammarbeta så tänker jag inte ställa
upp. Då tänker jag inte ens försöka mer. Du gör vad du vill.. Jag vill verkligen inte förlora dig. Men beter du dig
såhär så Kan jag verkligen inte ha dig som kompis, det här accepterar jag inte!
Fan, carro, varför gör du såhär mot mig? Varför plågar du mig? varför lýssnar du inte? VARFÖR?
Jag vill inte det här..
jag älskar dig </3
puss
/e
Tim-Robin Johannes Saari ♥
Söndag, den 19e December åkte han till Borlänge för att träffa mig & Carro.
Mitt hjärta började dunka snabbare,jag blev nervös. Han var så pass annorlunda
i verkligenheten jämfört med på bild. Ändå var han så underbar, så speciell.
Han stod där med beigea chinos och en brun jacka. Han hade glasögon och hans hår var
svart med mörkblonda slingor. Han var riktigt söt.
Jag och Carro var med honom hela dagen, enda tills klockan 18.20 då hans buss hem gick.
Jag blev mer och mer förälskad i honom, mer och mer för varje minut. Helt sjukt enligt mig.
Dom stunderna jag minns mest den dagen är, när du satt på en bänk inne på Kupolen
och jag stod framför dig och ville ha tillbaka min mobil. Jag hade ögonkontakt med dig.
Känslorna blev starkare. Det andra minnet var när vi satt på en bänk på resecentrumet.
Jag satt brevid dig. Jag lutade hela min kropp mot dig. Det var underbart.
Jag blev ledsen när du åkte hem,jag ville vara med dig igen, jag ville vara med dig hela tiden!
En till sak jag minns väldigt väl är när jag och Carro tog bussen upp till dig utan att du visste något.
Vi lurade dig till Konsum. När du var där så gick vi fram och knuffade dig, vi skrek ditt namn. Du vände dig
om och blev helt chockad. Det var så kul att se! Sedan gick vi hem till dig en snabbis, du visade ditt
underbart fina hus, vi fick "träffa" din familj, Vi fick se ditt rum och den häftiga husbilen.
Även då kändes det jobbigt att åka hem.
Men.. varje gång jag var med dig, så ville du kyssa mig. Men jag tvekade. Det kändes inte rätt.
Jag vet inte riktigt varför. Men, jag är så glad nu att det är vi två.
Sist vi träffades, samma som första gången. Jag väntade på dig på tågstationen i Borlänge. Alldeles ensam.
ENSAM! Jag var dubbelt så nervös som första gången. Vi hade ju pratat så mycket. Du kanske hade ändrat dig?
Jag kanske hade ändrat mig? Du kanske var annorlunda?
Men, så underbart fel jag hade. Du var en ängel. Du kom gående mot mig med dina beigea chinos, din bruna jacka och din svarta hatt. Du var urgullig!
Vi gick till Kupolen och satte oss på en bänk. Vi satt där länge. Men ändå så blev det aldrig långtråkigt.
Jag var först lite spänd.. and then, första kyssen var avklarad. Det pirrade i hela kroppen, jag var så lycklig! Då
visste jag verkligen att det var dig jag ville ha, dig jag hade letat efter.
Lite senare samma dag så åkte vi hem till mig. Jag visade dig mitt rum, det blev flera kyssar. Jag var ännu
lyckligare. Vi hade det supermysigt, vi kollade på film. Vi satt vid datorn. Vi myste. Ja, vi hade underbara
stunder tillsammans! Jag minns när vi kollade på nån skräckfilm, jag blev lite rädd och vände mig mot dig
och blev genast tryggare.
Tim, älskling, du är obeskrivligt underbar. Du är en kille som alla tjejer vill ha. Du uppfyller alla små
krav vi har. Du bryr dig verkligen om folk du tycker om. Du är så omtänksam. Du är så söt, så rolig
och så jävla snäll. Man blir så fruktansvärt glad av att vara med dig och att prata med dig.
Du är en ängel!
Jag skulle inte klara mig utan dig. Jag vill verkligen inte förlora dig. Jag älskar dig verkligen, jätte mycket!
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta. Jag kommer aldrig någonsin lämna dig. Jag vill verkligen aldrig
förlora dig. Du har mitt hjärta i din hand. Dina kyssar, dina kramar, dina ord. Dom värmer. Jag känner mig så
lycklig med dig. Varje gång jag är med dig, är det som att vara i en dröm. Jag tänker bort alla problem.
När jag har dig vid min sida, då känner jag mig så otroligt trygg. Du & jag mot världen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG!! ♥♥♥♥
Det där var bara hälften.. Jag älskar dig så otroligt mycket. Jag skulle
kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om dig. Men det skulle ta alldeles
för långt tid ;)
puss
/e
Att vara stark..
Att vara stark är inte att aldrig falla,att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den,
Att falla till botten och slå sig hårt, och att alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljuset i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit.
Att vara stark är något jag alltid drömt om.
Gurkan.
Valp avlivas om en vecka. Hjälp Gurkan att få ett gott nytt år
2010 fick ett tråkigt slut för Gurkan. I mitten av december hittade polisen den lilla engelska bulldoggvalpen skadad och ensam i skogen vid Jakobsberg, i Stockholm.
– Efter vård och mycket kärlek mår han mycket bättre, säger Miriram, djursjukvårdare på veterinärkliniken där polisen lämnade Gurkan.
Gurkan behöver omgående hitta ett nytt hem då han riskerar avlivning om en vecka.
– Alla vi som har pysslat om honom har blivit förälskade i honom men tyvärr kan ingen av oss ta hand om honom då vi redan har flera husdjur, säger djursjukvårdaren.
Gurkan är ca 4-6 månader gammal och förtjänar en andra chans. På kliniken har han träffat många människor och hundar, och är alltid lika glad och social mot alla, stora som små. Han älskar att äta och vara med, och vill gärna sitta i knäet och gosa.
Han bör komma till ett hem utan andra hundar eftersom han leker ganska bryskt. Som alla valpar behöver han mycket träning och en matte/husse med tålamod.
Gurkan är miljötränad, och han kan åka bil, tunnelbana, hiss och buss. Kort sagt; alla sätt där man inte behöver gå själv uppskattar han mycket. Sällskap är mycket viktigare för honom än långpromenader.
Det som gör det extra svårt för Gurkan att hitta ett hem är att han måste ha en strikt kost, på grund av en tidigare skada, för att inte framtida komplikationer ska uppstå. En kort del av hans tjocktarm är smalare än normalt, vilket gör att han inte får bli förstoppad utan måste äta mat och medicin som är snäll mot hans tarmar. Det kan bli aktuellt med operation i framtiden, men förhoppningen är att det med rätt kost kan undvikas.
Nu är det bråttom med att hjälpa Gurkan. Om han inte får ett nytt hem om en vecka så riskerar han att avlivas. Har du en plats i ditt liv för Gurkan? Vill du veta mer?
http://hundarutanhem.se/Just-nu/HJALP-GURKAN/
naw :/
puss
/e
så jävla förvirrad.
Jag förstår inte vad jag gör för fel.
Jag väljer mina val, jag gör det för att må bra. Inte för att du ska må bra
Jag gör det för mig själv. Snälla! Jag föddes inte för din skull,okej!?
Tål du inte mig,tål du inte mina val,vad jag väljer, så skit i det, okej?
Jag lever inte efter dina regler!
Snälla,var glad för min skull nån gång?
Jag är mig själv och gör det jag tycker känns bra..!
/e
Samtidigt som jag funderar på vad jag gör för fel eftersom att alla bara lämnar mig hela tiden, så vet jag också att jag inte gör nåt fel. Det är ju deras val, tycker dom inte om mig för den jag är,tål dom inte sanningen så är dom inte mina vänner. Jag gör allt för mina vänner, jag bryr mig verkligen om dom. Men får man inget tillbaka så är det ju inte lika roligt. Jag vill kunna vara mig själv med mina kompisar. Jag vill ha ÄKTA vänner. Som inte ljuger, som man kan lita på, som inte snackar skit och som alltid finns där. Men vart är dom? Det finns nog en hel del där ute. Men det är ALLTID fel människor som drar sig till mig. Jag förstår inte. Vad gör jag för fel?
Visst finns det nackdelar med alla människor. Men jag är jag och ingen annan. Jag tänker inte ändra mig för någon annan. Jag har verkligen alltid haft otur med vänskapen.. Jag fattar fortfarande inte.
Jag tror att jag hittar dom bästa och mest perfekta vännerna man kan hitta. Men efter ett litet tag så inser jag hur sjukt fel jag hade. Något som står först på önskelistan är äkta vänner..
Förlåt för att jag skrev detta. Var bara tvungen att skriva av mig lite!
Leker och tränar Engla. Kanske umgås med familjen ibland. Jag gör egentligen inte så mycket
annat. Det har blivit mindre fritidsintressen med åren, haha.
Först så gick jag på fotboll, men det var absolut inte min grej, så jag slutade.
Sen så gick jag på aerobics i två år. Sedan cirkus och dans(hip hop).
Jag lyssnar väldigt mycket på musik också.
Mina idoler är många. Jag kan inte välja ut en. Men Tokio Hotel är nånting jag lyssnar på.
Lyssnar på allting mellan Rock och pop. Men nånting jag aldrig kommer förstå mig på är
dansband,klassiskt,och viss country.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva. Fixa naglar och smink är också nånting jag tycker om.
Som ni kanske har märkt? ;)
Tycker att ni får fråga om ni vill veta nånting speciellt om mina fritidsintressen/favoritsaker.
Kommer nämligen inte på nåt mer att skriva.
Det här var alltså sista "tema dagen" vill ni jag ska göra andra temadagar? isåfall vad ska jag
skriva om då? :)
puss
/e
Jag började på dagis när jag var 1½ år gammal.
Jag var väldigt omtyckt bland dagisfröknarna. Men en av dom som hette Anna, tyckte om mig mest tror jag.
Hon tog nämligen hand om mig nästan hela tiden ^.^
Jag minns att jag aldrig ville åka hem när mamma hämtade mig haha :p
Jag fick många vänner som jag tyvärr inte har nån kontakt med nu </3
Jag slutade på dagis när jag var 5 år.
De året jag skulle fylla sex år så började jag i förskolan på Östra skolan.
Vi var en väldigt liten klass. Endast 8 st. 3 killar och 5 tjejer.
Jag var väldigt blyg. Men ändå så fick jag många kompisar.
Jag har kontakt med nästan alla där ifrån. Varav 2 av dom går i min klass nu också :p
Sen började jag 1an, vi gick tillsammans med en 2a också. Så våran klass blev en sk 1-2a.
Jag hade fortfarande samma kompisar. Fick även några till. Folk började reta mig för mitt utseende.
Men jag brydde mig inte så mycket. Jag fortsatte leka ändå. När jag började 2an så blev det en helt annan klass.
Tre olika klasser blev en. Vi var 25st i klassen tror jag. Vi var den bråkigaste klassen på skolan. Vi bytte lärare varje år. Dom sista åren hade vi 3 olika lärare på ett år. En av dom slutade för att hon inte orkade med oss.
hemsk klass?
Men iallafall så var det i tvåan som allt började. Dom retade mig,mobbade mig och var så jävla taskiga mot mig
bara för mitt utseende. Dom sänkte mitt självförtroende nåt otroligt mycket. Jag vågade nästan inte vara med på idrotten, jag var rädd för att gå till skolan. Jag hade inte så många kompisar under den tiden.
Under tiden jag gick i 5an och 6an så mådde jag som värst. Jag var rätt tjock då också. Dom mobbade mig fortfarande för mitt utseende. Jag hade blivit så svag. Jag orkade inte stå emot. Så fort jag fick en basketboll kastad på mig så bröt jag ihop. Jag blev ledsen för ingenting. Dom som gick i min klass, dom som höll på och mobba mig, dom har förtstört mitt liv! Jag var så trött på allt, så jag började gå ner i vikt, jag RASADE i vikt. Jag blev smal, gick säkert ner 10 kilo. Jag började göra mig själv illa också. Märkena finns fortfarande kvar. De är det värsta..
Dom pojkvänner jag hade under den tiden, dom dumpade mig för att dom blev mobbade för att dom var tillsammans med mig. Dom ville ha status. Dom struntade totalt i mig, dom struntade totalt i hur jag mådde.
Jag började 7an. Jag fick reda på att jag skulle gå i samma klass som emelie. Lärarna hade sagt att klassen var så lugn. Jag kände mig riktigt trygg när jag skulle börja där.
Men jag hade fel. Ett av mina ex, min förta riktiga pojkvän, gick ju på samma skola. Men inte i min klass. Han började mobba både mig och emelie. Han sparkade mig, och ibland emelie. Både lärare och kompisar såg det. Men dom brydde sig inte. Dom gav mig en blick bara. Jag började gå till kuratorn och prata. Inget hände, alla hans kompisar började häva ur sig saker som "tjockis,fulig,äru stum?,dom började skratta åt mig" och en massa annat. Jag sprang hem gråtandes ibland, skolkade från vissa lektioner när jag såg att dom var där. Jag var så svag. Jag gjorde mig själv illa, igen. Det blev aldrig bättre.. Men när jag hade gått till kuratorn och antimobbningsteamet för säkert sjunde gången. Så slutade allt. Jag började må bra.
Sen, resten av sjuan var helt okej. Men jag var fortfarande svag och kände mig rätt liten.
Under sommaren 2010 hände mycket. Jag tappade kontakten med emelie. Vi började bråka.
Så, när jag började 8an så var vi inte vänner längre. Vi ignorerade varandra. Men jag hade ju Nathalie och Gulle.
Sen började folk att häva ur sig saker igen. Men jag orkade inte falla tillbaka till alla depprisioner, så jag sa antingen emot eller så ignorerade jag de. Det funkade. Nu är det nästan ingen som säger nånting längre. Det är sååå skönt! Jag och emelie har bråkat så mycket. Vi går ju i samma klass, det gör det verkligen inte bättre. När jag träffade henne första gången så trodde jag aldrig att hon kunde bete sig såhär illa. Men tyvärr så hade jag fel. Våran vänskap är över. Jag har börjat stå på fötterna igen. Jag börjar få tillbaka mit självförtroende, sakta med säkert. Så nu hoppas jag verkligen inte att nån förstör det här. Jag måste väl också få må bra nån gång?
Till alla som har funnits där för mig och inte bara lämnat mig, ni betyder så enormt mycket ska ni veta. Ni har funnits där, ni har gett mig stöd i alla svåra situationer. Utan er hade jag aldrig klarat av det här. Ni vet vilka ni är.
Jag vill verkligen aldrig förlora er! Mamma, min mamma. Hon är guld värd. Hon har funnits där. Hjälpt mig i vått och torrt. Jag älskar dig mamma <3
Alla tjejer i min förra klass, den där klassen jag fick med från 2an till 6an..
Började nästan gråta när jag skrev det här. Det väcker verkligen många minnen ._.
Nu vet ni iallafall lite om min skolgång hittills.
Hoppas ni orkar läsa allt ^.^
puss
/e
Spindlar, dom är ju bara för äckliga! Eller ja, egentligen alla småkryp.
Men tänk dig en stor hårig spindel med sex ben, euuuuw!
Sprutor, jag har fobi för sprutor. När jag ska vaccinera mig eller liknande så
kan jag inte ens titta på sprutan. När tandläkaren visade sprutan för mig, jag såg
den där långa nålen, jag började nästan skaka och flytta mig. Ville bara springa ut där ifrån.
Hallå? det var ju en spruta. När jag skulle lämna blod i 3:an så satt jag upp. När jag skulle
resa mig upp igen så svimmade jag. sprutor är verkligen något jag är fruktansvärt rädd för!!
Mörker, det är också nånting som är läskigt. Eftersom att jag tror på andar och det spökar
hemma hos oss. Så kan jag oftast höra,se eller känna när det är nånting i närheten.
Sen, när man är i ett mörkt rum och allt är helt tyst och stilla. Så plötsligt börjar nånting
röra sig, eller låta. Då blir man ju riktigt rädd! Efter alla skräckfilmer och alla andar runt omkring
så har min rädsla för mörker blivit ännu starkare.
Jag är ju inte rädd för andar. Nästan alla vill ju bara kolla så man mår bra, som vill liksom ta hand om en.
Men, Ändå så känns det på nåt sätt lite obehagligt. Som när jag stod och duschade. Dörren var låst och fönstret var stängt. Jag stod cirka en halv meter från duschdrapperiet. Det började röra sig! Jag frågade högt om det var nån där. Men nej, ingen svarade ju såklart utan duschdrapperiet rörde sig igen, och det tolkade jag ju som ett ja.
Lite obehagligt är det. Men samtidigt jävligt coolt att man kan känna av sånt. Ofta så finns det ju små änglar
som hjälper en i svåra situaioner. <3!
Jag är inte heller "rädd" för skräckfilmmer, dom är bara mysiga att se. Det är roligt att se skräckfilmer!
Det negativa är bara att man inbillar sig en massa saker och är rädd för nästan allting efteråt ;)
Att gå till tandläkaren är jag också rädd för. Jag hatar tandläkaren, doften där är så äcklig!
Mår illa bara av ordet. Man sitter i väntrummet och skakar, sen kommer en äcklig kärring och ropar ens namn.
Man sätter sig i den där tandläkarstolen och dom hänger sig över en och tittar i munnen. Med sina hemska verktyg. Jätte läskigt! :o
Skolan, ja skolan. Ibland kan jag faktiskt vara rädd att gå dit </3
Fulla människor, riktigt fulla människor, då man märker det. Då känner jag mig otrygg.
Jag vet inte, men jag blir lite rädd och osäker. Jag hatar verkligen att vara i en omgivning med en massa fulla människor, vuxna alltså. Sen när dom inte lyssnar på en, utan bara fortsätter att dricka gör ju allt ännu värre.
Man mår så jävla dåligt för att dom själva förstör. Det är ju en helt annan sak om man själv skulle vara
full och umgicks med sina egna vänner, en helt annan sak!
puss
/e
Speciellt skolan, bara jag hör ordet "skola" så blir jag rädd och nervös.
Efter allt jag gått igenom innanför skolans väggar så hatar jag verkligen skolan.
En annan sak jag verkligen hatar är falska "kompisar" som ljuger och inte kan vara
sig själva, som tror att dom kan göra som dom vill. Är jag en jävla docka eller? Nej, precis.
Tyvärr så har jag ett par sånna "kompisar.
Sen finns det ju andra saker som jag hatar :p
som att..
gå till tandläkaren/doktorn
bli med tvingad till folk eller ställen man absolut inte vill till.
Alla mina såkallade tvångstankar, utbrott och allt det där, som jag lever med varje dag.
Framför allt depprision. Mobbare,idioter, folk som klagar på andra.
Folk som förstör. Folk, såsom vänner,familj och djur som själva mår dåligt gör mig sämre av att bara veta
att dom mår dåligt. Känns som allt är mitt fel osv.
Djurplågare är också nånting jag verkligen råhatar! Hur kan man vilja plåga ett litet djur, som en hundvalp.
Men hängande öron, som ser sådär ledsen ut med stora bruna hundögon, hur kan man det!?
puss
/e
riktigt bra, Så känn dig stolt om jag nämner dig i det här inlägget ^^
Dom få saker som får mig att må bra och vara glad är framför allt djur.
Speciellt min egen hund, Engla. Dom känner av när man är ledsen och vill alltid försöka trösta
en. Det är så himla gulligt när man gråter och tårarna rinner så kommer en liten hund eller en katt och
pussar på en, jag blir genast på bättre humör då.
Sen så mina älskade vänner, dom närmaste, dom får mig alltid på bra humör. Dom känner
mig och vet hur som ska göra mig glad, det älskar jag!!
Min pojkvän också, han gör mig alltid på toppenhumör. Det älskar jag. Han är en som verkligen förstår! Den enda nackdelen är att dom jag verkligen kan prata
med om allt bor så långt ifrån, så man inte kan träffas så ofta :/
Att göra saker som är roligt får mig också att må bra. Att vara i mitt rum, ibland ensam
lite för sig själv, då vet man att ingen kan göra något och att man kan göra precis vad man vill
utan att nån ska klaga ^^
Musik är också nånting så gör mig väldigt glad, eller ja, inte alla låtar. Men glada låtar!
När jag är glad så mår jag som bäst, Det finns ingen känsla som slår det. Att vara glad är något jag önskar
att jag kunde vara hela tiden..
puss
/e
Så lite kristen är jag nog. Men jag tror mer på ett liv efter döden och andar.
Inget sker av en slump, allt är bestämt. Jag tror på ödet ^^
Jag har inte heller nånting emot andra religioner.
Accepterar allting :p
Jag har ju själv kompisar som har andra religioner.
Jag har ju själv upplevt saker, så det är ju klart jag tror på det.
Nej, det här var ju ointressat D:
puss
/e
Vi blev snabbt bästa kompisar, men när emelie flyttade hit till gården
så var det nånting som gick snett. Min och Emmas vänskap splittrades.. </3
Vi går i samma skola nu, och det har vi gjort i två år. Ändå så pratar vi knappt
med varandra..
Jag har några stycken som är väldigt bra kompisar. Men, jag tycker det låter så fel
att säga "bästis" , "bästa kompis" det känns lite "dagisnivå" på det hela..
Enligt mig så kan man inte ha nån bästa kompis, alla kompisar jag har är mina bästa kompisar
Jag säger inte att nån är bättre än den andra. Jag tycker ju om alla lika mycket, så varför
utnämna någon till bästa kompis? lite onödigt tycker jag :p
Jag har även här, med kompisar liksom kärleken haft otur.
Jag har förlorat kontakten med många kompisar som jag önskar att jag hade kvar.
Jag har blivit lurad och sviken, alldeles för många gånger. Vilket var väldigt onödigt..
Men jag har nu lärt mig att man inte kan lita på någon, inte ens sin närmaste kompis.
Alla ljuger, alla hittar på saker och sprider rykten. Det finns verkligen INGEN som vet allt om mig.
Inte ens min pojkvän.
puss
/e
puss
/e
Min första riktiga pojkvän, honom vill jag inte ens prata om. Men det varade iallafall
runt 2 veckor. Minns att jag var så lycklig över att jag äntligen hade kysst någon ^^
Men, det fortsatte inte så bra. Allt blev bara skit med honom. Som äntligen är förbi!
Nog om det..
Jag har haft cirka 4 seriösa förhållanden. Varav mitt längsta varade ett halvår.
Som ni säkert redan vet om.
Vad jag ville säga med det här var att kärlek, det är verkligen inget att leka med.
Kärlek kan vara så tragiskt,jobbigt & sorgligt. Men sen finns det ju dom där stunderna
man bara älskar kärlek, som när man står och kysser sin pojkvän/flickvän. Ja, kärlek är verkligen inte
lätt.
JAG, har blivit mobbad av mina ex, jag har blivit mobbad av deras kompisar och så vidare..
Därför, så är jag väldigt försiktig med kärlek, jag är ingen player. Jag leker inte med andras känslor.
Jag följer mitt hjärta, jag gör det som känns rätt. Jag hatar att såra folk. Då mår jag själv så jävla
dåligt. Jag har ju själv fått en massa rykten på grund av killar som jag har varit tillsammans med, och det
vill jag ju verkligen inte att det ska hända igen. Jag mådde så sjukt dåligt över det, och depprisioner är inget
att rekomendera..
Jag är så glad att jag har hittat tim, nu och hoppas verkligen att det håller lääänge, lääänge!
puss
/e
Jag är så glad att jag har hittat tim, nu och hoppas verkligen att det håller lääänge, lääänge!
puss
/e
Seriöst, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag minns det väl. För tre
år sen så åkte jag och pappa ner till Västervik. Jag och pappa hade gjort oss iordning för att gå hem
till er. Både du och jag var jätteblyga trots att vi hade pratat mycket innan.
Du var inne på ditt rum och jag var ute på ballkongen, och vi SMSADE!?
haha, minns du? ;)
Det var tre år sen.. på tre år kan mycket hända. Både du och jag har förändrats sjukt mycket.
Jag älskar dig obeskrivligt mycket. Det vill jag att du ska veta!! <3
När pappa berättade att han funderar på att åka ner till Västervik nu i sommar, det går inte att beskriva.
Jag blev verkligen jätteglad! Om vi åker ner, så vet jag inte hur jag kommer reagera. Men shit,
så mycket vi kan prata om. Vi har så sjukt mycket gemensamt. Både du och jag har våra problem. Men bäst av allt är att vi båda är väldigt bra "psykologer" ;) vi hjälper varandra. Du är en underbar tjej i mina ögon.
Jag är så glad att jag har dig. Hade inte klarat mig annars. Du har hjälpt mig så många gånger, och jag är
så sjukt tacksam över det. Patricia, jag vet inte vad jag ska säga. Men jag saknar dig så sjukt mycket. Jag går och längtar till den dagen vi ska träffas hela tiden. Behöver verkligen få prata ut med dig på riktigt, i verkligeheten.
Vi var ju tyvärr alldeles för blyga sist, vilket är synd! ._.
Jag älskar dig, så jävla mycket!
puss
/e
Jag bor med mamma,mitt marsvin Esther och min älskade hund Engla.
Mina föräldrar är skillda, vilket jag är ganska glad över. Mamma har dock en pojkvän
och han har två barn och så vidare.. men dom bor inte med oss, som tur är :p
Vi bor i en trea mitt i centrala falun. Jag trivs väldigt bra här. Förutom att grannarna
klagar när man har för hög musik T-T
Min mamma är verkligen världens bästa mamma, man kan prata med henne om allt.
Oftast förstår hon och hjälper till. Jag älskar dig, mamma <3
Pappa bor i Hofors, som ligger ungefär 4 mil från Falun. När jag var liten så var jag där
varannan helg. Men pappa har bytt arbetstider oså.
Jag har liksom inga kompisar där, och att bara vara med pappa är inte alltid så
kul heller... så jag är väl där nån gång i månaden, MAX.
Pappa har också en flickvän, hon har också barn, 4 st. Men bara en av dom bor hemma. Det är lilla
Frida som jag har skrivit om ibland? Dom bor i Sala, men är nästan alltid hos pappa
när jag är där. Pappa bor också i en trea lägenhet mitt i Hofors. Men eftersom att dom typ river
alla hus där så kommer han väl få flytta igen >.<
Min pappa är snäll,rolig & är bra på att komma på saker. Han är en bra pappa.
Kan berätta lite om mina husdjur också.
När jag föddes hade vi 4 katter hemma. alla var av raser "perser" det var, Harlequin, Alice, mimmi
och den lilla kattungen som vi aldrig döpte innan vi sålde den x)
När jag var runt 5 år så tröttnade mamma på alla katter eftersom att hon har fött upp katter
och haft egen kennel i flera år..
Vi sålde då alla katterna.. och när jag var 8a så fick jag min första hamster av mamma. Den var svart
och vit. Jag döpte den till Cookie. Bara en liten tid senare så fick vi en till hamster. En grå dvärghamster
vid namn Rune. Dom dog när jag var 10/11 år nån gång.. den 2a april 2009 åkte vi till
Älvkarleby, en liten by utanför Skutskär och hämtade hem Engla. Engla, var redan sex månader då
vi tog hem henne, men det gjorde inget. Hon var underbar. Den sötaste lilla krabat jag någonsin sett!!
I början var hon väääldigt blyg. Men hon har gjort framsteg. Alla som träffat henne, och har lärt
känna henne, tycker att hon är världens snällaste hund. Jag älskar verkligen henne.
hösten 2009. Hittade jag och Emelie ett övergivet masvin i trapphuset. Vi gick till polisen och så vidare..
eftersom att ingen hörde av sig, så tog jag hem det till mig. ( Emelie kunde inte ha det hemma..)
En tid gick, sen hörde ägaren av sig. "jag vill inte ha det" sa dom...
Vi behållde alltså marsvinet då, som vi hade döpt till Elsa. Hon var en blandning av teddy och nånting mer.
Hon var redan 8 år och misskött. Henner klor var långa och krokiga. Hon var skygg. Men bara efter ett litet
tag så var hon jätte tam och såg mycket finare ut. Tyvärr så dog Elsa av ålder den 22a September 2010, R.I.P Elsa. Eftersom att marsvin är flockdjur så försökte vi hitta ett till
marsvin till Elsa. Några hörde av sig, som inte ville ha kvar sitt.. vi tog hand om det också. Vi döpte henne till Esther. Hon var också långhårig. Väldigt mycket skyggare än Elsa. Det är hon fortfarande.. även hon var 8 år när vi fick henne.. Så just nu, har vi ett marsvin, Esther, och Engla som bor hos oss ^^
mamma <3
pappa <3
Engla <3
en väldigt gammal bild :p så där såg hon ut precis när vi tagit hem henne,
nosen var inte ens helsvart ^^
Elsa <3
Esther <3
Fråga gärna om det är nåt du vill veta
puss
/e
mamma <3
pappa <3
Engla <3
en väldigt gammal bild :p så där såg hon ut precis när vi tagit hem henne,
nosen var inte ens helsvart ^^
Elsa <3
Esther <3
Fråga gärna om det är nåt du vill veta
puss
/e
Jag vägde 3362 gram & var 49cm lång.
Mina föräldrar var redan skilda, jag bodde alltså själv med mamma och
våra katter. Pappa kom och hälsade på nästan varje dag. Jag var väldigt lugn av mig.
Jag älskade att sjung & dansa och min allra bästa kompis var Emma.
Jag var väldigt liten när jag började på dagiset Jungfrun, jag kunde inte ens gå.
Men en dagisfröken vid namn Anna, bara älskade mig. Hon tog hand om mig
nästan hela tiden. Jag minns att jag nästan vägrade att följa med mamma hem när
hon hämtade mig. Jag hade så kul där, jag hade många vänner. Jag blev till och med
"tillsammans" men en kille där, Jonathan hette han. Jag hade lovat honom att vi skulle gifta oss
och alltid vara tillsammans, haha :p
När jag var 5 år, alltså det året jag skulle fylla sex. Så började jag i skolan, F-klass
(förskolan) på östra skolan. Jag blev kompis med alla. Jag hade alltid jättekul där.
Jag minns också att jag älskade alla lärare. När jag började 1an så blev det lite värre.
Klassen blev större, vi fick gå tillsammans med en 2a. Lärarna var inte lika bra, och alla förändrades.
Vissa blev stöddigare. Jag började bli lite smått mobbad. Mer om skolan får ni läsa senare..
Dom som känner mig vet att jag är ganska annorlunda och lite speciell.
Från början var jag väldigt svag & liten. Då jag var som mest mobbad. Jag gjorde mig själv illa.
Mina vänner övergav mig. Jag blev ensam och rädd. Men nu, efter allt det där. Har jag fått en massa
nya underbara vänner. Som älskar mig för den jag är, vilket jag är jätteglad över.
Jag har blivit starkare. Saker som ni kanske inte vet om mig:
- jag älskar musik, jag lyssnar bland annat på tokio hotel, vilket jag står för!
- jag trivs inte med mig själv.
Det där var bara lite om mig, ställ gärna frågor om det är nåt du undrar över :)
puss
/e
- jag älskar musik, jag lyssnar bland annat på tokio hotel, vilket jag står för!
- jag trivs inte med mig själv.
- jag är blyg
- jag har kort stubin, jag blir alltså väldigt lätt arg.
- jag är envis, men kan ibland också ha väldigt dåligt tålamod
- jag är omtänksam
- jag kan verkligen inte såra folk.
- jag bryr mig mer om mina vänner än mig själv.
- jag älskar att sjunga
- jag gillar manga/anime
- jag älskar djur,speciellt hundar.
- jag älskar att sminka och allt fixa med naglar.
- jag har tics.
- jag HATAR för stora förändringar.
- när jag blir arg, så har jag ibland svårt att kontrollera min ilska
Det där var bara lite om mig, ställ gärna frågor om det är nåt du undrar över :)
puss
/e
Carro, du är väldigt speciell. Jag minns första gången vi träffades som
om det vore igår. Jag åkte ner till stan efter skolan, och där stog du. Med Jennifer.
Vi gick bara runt på stan, gjorde inget speciellt. Men det kändes att du var en bra vän.
Dagarna,timmarna och minuterna gick. Efter bara nån vecka så träffades vi igen.
Samma som förut, vi gjorde inget speciellt. Men ändå hade vi såå roligt.
Vi kunde prata om allt. Vi blev bättre och bättre kompisar med tiden.
Vi har en massa minnen tillsammans, både roliga och tråkiga.
Jag minns alla promenader runt tisken, jag minns alla pratstunder. Jag minns varje gång
du kom till mig för att prata när du var ledsen, jag fanns där för dig. Du fanns där för mig.
Vi träffades oftare och oftare, vi hade roligare och roligare. Man kunde verkligen vara sig
själv med dig, utan problem. Man kände sig trygg.
Ett annat starkt minne var den 30e mars. Du gav ut mitt nummer till mudde. Jag började
smsa med honom. Han ville att jag skulle komma dit, där ni var. Först ville jag inte. Men Emelie
tvingade mig. Så vi åkte dit ändå! Jag bara stod där, stel som en pinne. Men 2 månader senare
när Lenny,johan och MUDDE åkte upp till oss igen, så blev det han och jag, och det är tack vare dig
Carro, jag vill verkligen tacka dig. Jag och mudde har haft underbara stunder tillsammans, även fast det är över.
Sen, den där helgen 28,29,30 maj. HERREGUD! Vi rymde hemifrån, vi tältade ute, dom ringde polisen. Minns du?
Det gör jag. Efter det, var det en vecka fylld av tårar & sorg.
När vi fick träffas igen, så hoppade jag av glädje, vi sprang mot varandra, vi kramades länge.
Så sjukt lyckliga vi var, minns du? Ja, det finns så sjukt många minnen med dig. Skulle jag skriva upp allting
så skulle det ta flera år. Vi har ju liksom upplevt så mycket tillsammans.
Men, I slutet på September så tröttnade jag, du ignorerade mig, du dissade mig, du ljög, Ja, du var falsk.
Jag säger det som vän. Vi pratade inte på över en månad. Du var så ledsen, men jag struntade i det.
Jag var säker på att jag inte ville ha något med dig att göra. Men, vi träffades en gång.
Vi pratade igenom allting, hur vi kände. Efter några gånger så blev vi kompisar igen. Vi var med varandra
mer och mer, och nu är allt nästan som vanligt igen.
Jag ville ju inte förlora dig, men nu har vi knuffats tillbaka till ruta ett igen. Du förstör ditt liv Carro.
Hade du lyssnat på mig från början så hade inget hänt. Men tyvärr.. Jag vet inte vad jag ska göra
för att du ska våga mer, lyssna, ta åt dig. Tänk på dig själv, men också på andra.
Jag vill ju bara ditt bästa, jag vill ju att du ska vara lycklig, precis som jag. Jag vet vad du har sagt och skrivit
till mig, jag vet! Du kan säga vad du vill. Men jag har hört och sett det. Jag vet ärligt inte vad som händer nu.
Men du har börjat bete dig som när vi bråkade sist, i slutet i September du vet? Du börjar ljuga, och bete dig
allmänt konstigt. Det känns inte bra. Jag vill ha den riktiga Carro tillbaka..
Jag vet ju att du inte mår bra av detta, de märks, det syns, och det är jag inte ensam om. Det är flera
som märker och ser det. Men, vill du inte ha min hjälp, vill du inte sammarbeta så tänker jag inte ställa
upp. Då tänker jag inte ens försöka mer. Du gör vad du vill.. Jag vill verkligen inte förlora dig. Men beter du dig
såhär så Kan jag verkligen inte ha dig som kompis, det här accepterar jag inte!
Fan, carro, varför gör du såhär mot mig? Varför plågar du mig? varför lýssnar du inte? VARFÖR?
Jag vill inte det här..
jag älskar dig </3
puss
/e
Ett annat starkt minne var den 30e mars. Du gav ut mitt nummer till mudde. Jag började
smsa med honom. Han ville att jag skulle komma dit, där ni var. Först ville jag inte. Men Emelie
tvingade mig. Så vi åkte dit ändå! Jag bara stod där, stel som en pinne. Men 2 månader senare
när Lenny,johan och MUDDE åkte upp till oss igen, så blev det han och jag, och det är tack vare dig
Carro, jag vill verkligen tacka dig. Jag och mudde har haft underbara stunder tillsammans, även fast det är över.
Sen, den där helgen 28,29,30 maj. HERREGUD! Vi rymde hemifrån, vi tältade ute, dom ringde polisen. Minns du?
Det gör jag. Efter det, var det en vecka fylld av tårar & sorg.
När vi fick träffas igen, så hoppade jag av glädje, vi sprang mot varandra, vi kramades länge.
Så sjukt lyckliga vi var, minns du? Ja, det finns så sjukt många minnen med dig. Skulle jag skriva upp allting
så skulle det ta flera år. Vi har ju liksom upplevt så mycket tillsammans.
Men, I slutet på September så tröttnade jag, du ignorerade mig, du dissade mig, du ljög, Ja, du var falsk.
Jag säger det som vän. Vi pratade inte på över en månad. Du var så ledsen, men jag struntade i det.
Jag var säker på att jag inte ville ha något med dig att göra. Men, vi träffades en gång.
Vi pratade igenom allting, hur vi kände. Efter några gånger så blev vi kompisar igen. Vi var med varandra
mer och mer, och nu är allt nästan som vanligt igen.
Jag ville ju inte förlora dig, men nu har vi knuffats tillbaka till ruta ett igen. Du förstör ditt liv Carro.
Hade du lyssnat på mig från början så hade inget hänt. Men tyvärr.. Jag vet inte vad jag ska göra
för att du ska våga mer, lyssna, ta åt dig. Tänk på dig själv, men också på andra.
Jag vill ju bara ditt bästa, jag vill ju att du ska vara lycklig, precis som jag. Jag vet vad du har sagt och skrivit
till mig, jag vet! Du kan säga vad du vill. Men jag har hört och sett det. Jag vet ärligt inte vad som händer nu.
Men du har börjat bete dig som när vi bråkade sist, i slutet i September du vet? Du börjar ljuga, och bete dig
allmänt konstigt. Det känns inte bra. Jag vill ha den riktiga Carro tillbaka..
Jag vet ju att du inte mår bra av detta, de märks, det syns, och det är jag inte ensam om. Det är flera
som märker och ser det. Men, vill du inte ha min hjälp, vill du inte sammarbeta så tänker jag inte ställa
upp. Då tänker jag inte ens försöka mer. Du gör vad du vill.. Jag vill verkligen inte förlora dig. Men beter du dig
såhär så Kan jag verkligen inte ha dig som kompis, det här accepterar jag inte!
Fan, carro, varför gör du såhär mot mig? Varför plågar du mig? varför lýssnar du inte? VARFÖR?
Jag vill inte det här..
jag älskar dig </3
puss
/e
Tim-Robin Johannes Saari ♥
Söndag, den 19e December åkte han till Borlänge för att träffa mig & Carro.
Mitt hjärta började dunka snabbare,jag blev nervös. Han var så pass annorlunda
i verkligenheten jämfört med på bild. Ändå var han så underbar, så speciell.
Han stod där med beigea chinos och en brun jacka. Han hade glasögon och hans hår var
svart med mörkblonda slingor. Han var riktigt söt.
Jag och Carro var med honom hela dagen, enda tills klockan 18.20 då hans buss hem gick.
Jag blev mer och mer förälskad i honom, mer och mer för varje minut. Helt sjukt enligt mig.
Dom stunderna jag minns mest den dagen är, när du satt på en bänk inne på Kupolen
och jag stod framför dig och ville ha tillbaka min mobil. Jag hade ögonkontakt med dig.
Känslorna blev starkare. Det andra minnet var när vi satt på en bänk på resecentrumet.
Jag satt brevid dig. Jag lutade hela min kropp mot dig. Det var underbart.
Jag blev ledsen när du åkte hem,jag ville vara med dig igen, jag ville vara med dig hela tiden!
En till sak jag minns väldigt väl är när jag och Carro tog bussen upp till dig utan att du visste något.
Vi lurade dig till Konsum. När du var där så gick vi fram och knuffade dig, vi skrek ditt namn. Du vände dig
om och blev helt chockad. Det var så kul att se! Sedan gick vi hem till dig en snabbis, du visade ditt
underbart fina hus, vi fick "träffa" din familj, Vi fick se ditt rum och den häftiga husbilen.
Även då kändes det jobbigt att åka hem.
Men.. varje gång jag var med dig, så ville du kyssa mig. Men jag tvekade. Det kändes inte rätt.
Jag vet inte riktigt varför. Men, jag är så glad nu att det är vi två.
Sist vi träffades, samma som första gången. Jag väntade på dig på tågstationen i Borlänge. Alldeles ensam.
ENSAM! Jag var dubbelt så nervös som första gången. Vi hade ju pratat så mycket. Du kanske hade ändrat dig?
Jag kanske hade ändrat mig? Du kanske var annorlunda?
Men, så underbart fel jag hade. Du var en ängel. Du kom gående mot mig med dina beigea chinos, din bruna jacka och din svarta hatt. Du var urgullig!
Vi gick till Kupolen och satte oss på en bänk. Vi satt där länge. Men ändå så blev det aldrig långtråkigt.
Jag var först lite spänd.. and then, första kyssen var avklarad. Det pirrade i hela kroppen, jag var så lycklig! Då
visste jag verkligen att det var dig jag ville ha, dig jag hade letat efter.
Lite senare samma dag så åkte vi hem till mig. Jag visade dig mitt rum, det blev flera kyssar. Jag var ännu
lyckligare. Vi hade det supermysigt, vi kollade på film. Vi satt vid datorn. Vi myste. Ja, vi hade underbara
stunder tillsammans! Jag minns när vi kollade på nån skräckfilm, jag blev lite rädd och vände mig mot dig
och blev genast tryggare.
Tim, älskling, du är obeskrivligt underbar. Du är en kille som alla tjejer vill ha. Du uppfyller alla små
krav vi har. Du bryr dig verkligen om folk du tycker om. Du är så omtänksam. Du är så söt, så rolig
och så jävla snäll. Man blir så fruktansvärt glad av att vara med dig och att prata med dig.
Du är en ängel!
Jag skulle inte klara mig utan dig. Jag vill verkligen inte förlora dig. Jag älskar dig verkligen, jätte mycket!
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta. Jag kommer aldrig någonsin lämna dig. Jag vill verkligen aldrig
förlora dig. Du har mitt hjärta i din hand. Dina kyssar, dina kramar, dina ord. Dom värmer. Jag känner mig så
lycklig med dig. Varje gång jag är med dig, är det som att vara i en dröm. Jag tänker bort alla problem.
När jag har dig vid min sida, då känner jag mig så otroligt trygg. Du & jag mot världen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG!! ♥♥♥♥
Det där var bara hälften.. Jag älskar dig så otroligt mycket. Jag skulle
kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om dig. Men det skulle ta alldeles
för långt tid ;)
puss
/e
stunder tillsammans! Jag minns när vi kollade på nån skräckfilm, jag blev lite rädd och vände mig mot dig
och blev genast tryggare.
Tim, älskling, du är obeskrivligt underbar. Du är en kille som alla tjejer vill ha. Du uppfyller alla små
krav vi har. Du bryr dig verkligen om folk du tycker om. Du är så omtänksam. Du är så söt, så rolig
och så jävla snäll. Man blir så fruktansvärt glad av att vara med dig och att prata med dig.
Du är en ängel!
Jag skulle inte klara mig utan dig. Jag vill verkligen inte förlora dig. Jag älskar dig verkligen, jätte mycket!
Jag älskar dig från djupet av mitt hjärta. Jag kommer aldrig någonsin lämna dig. Jag vill verkligen aldrig
förlora dig. Du har mitt hjärta i din hand. Dina kyssar, dina kramar, dina ord. Dom värmer. Jag känner mig så
lycklig med dig. Varje gång jag är med dig, är det som att vara i en dröm. Jag tänker bort alla problem.
När jag har dig vid min sida, då känner jag mig så otroligt trygg. Du & jag mot världen älskling.
JAG ÄLSKAR DIG!! ♥♥♥♥
Det där var bara hälften.. Jag älskar dig så otroligt mycket. Jag skulle
kunna skriva en hel bok om vad jag tycker om dig. Men det skulle ta alldeles
för långt tid ;)
puss
/e
Att vara stark..
Att vara stark är inte att aldrig falla,att alltid veta, att alltid kunna
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att alltid hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den,
Att falla till botten och slå sig hårt, och att alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljuset i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit.
Att vara stark är något jag alltid drömt om.
Gurkan.
Valp avlivas om en vecka. Hjälp Gurkan att få ett gott nytt år
2010 fick ett tråkigt slut för Gurkan. I mitten av december hittade polisen den lilla engelska bulldoggvalpen skadad och ensam i skogen vid Jakobsberg, i Stockholm.
– Efter vård och mycket kärlek mår han mycket bättre, säger Miriram, djursjukvårdare på veterinärkliniken där polisen lämnade Gurkan.
Gurkan behöver omgående hitta ett nytt hem då han riskerar avlivning om en vecka.
– Alla vi som har pysslat om honom har blivit förälskade i honom men tyvärr kan ingen av oss ta hand om honom då vi redan har flera husdjur, säger djursjukvårdaren.
Gurkan är ca 4-6 månader gammal och förtjänar en andra chans. På kliniken har han träffat många människor och hundar, och är alltid lika glad och social mot alla, stora som små. Han älskar att äta och vara med, och vill gärna sitta i knäet och gosa.
Han bör komma till ett hem utan andra hundar eftersom han leker ganska bryskt. Som alla valpar behöver han mycket träning och en matte/husse med tålamod.
Gurkan är miljötränad, och han kan åka bil, tunnelbana, hiss och buss. Kort sagt; alla sätt där man inte behöver gå själv uppskattar han mycket. Sällskap är mycket viktigare för honom än långpromenader.
Det som gör det extra svårt för Gurkan att hitta ett hem är att han måste ha en strikt kost, på grund av en tidigare skada, för att inte framtida komplikationer ska uppstå. En kort del av hans tjocktarm är smalare än normalt, vilket gör att han inte får bli förstoppad utan måste äta mat och medicin som är snäll mot hans tarmar. Det kan bli aktuellt med operation i framtiden, men förhoppningen är att det med rätt kost kan undvikas.
Nu är det bråttom med att hjälpa Gurkan. Om han inte får ett nytt hem om en vecka så riskerar han att avlivas. Har du en plats i ditt liv för Gurkan? Vill du veta mer?
http://hundarutanhem.se/Just-nu/HJALP-GURKAN/
naw :/
puss
/e
så jävla förvirrad.
Jag förstår inte vad jag gör för fel.
Jag väljer mina val, jag gör det för att må bra. Inte för att du ska må bra
Jag gör det för mig själv. Snälla! Jag föddes inte för din skull,okej!?
Tål du inte mig,tål du inte mina val,vad jag väljer, så skit i det, okej?
Jag lever inte efter dina regler!
Snälla,var glad för min skull nån gång?
Jag är mig själv och gör det jag tycker känns bra..!
/e
