Idag höll vi vårat tal på svenskan. Oj så nervös jag var! Men det gick säkert bra. 

Att vara nervös är ungefär som att gå upp för Mount Everest. Det känns som att det är jättelångt kvar till toppen, men när man väl har redovisat och tagit emot applådera så står man på toppen av berget och det känns hur bra som helst!

 

Imorgon är det också sista dagen i skolan på två veckor. Nästa vecka har vi praktik, och sedan är det höstlov. Så jävla underbart! Blir lite sprallig så fort jag tänker på det, hehe..